Gotlandsresa

Liksom på Öland är det gott om väderkvarnar på Gotland. Men att fota en närbild rakt av på en väderkvarn är inte så spännande, så jag försökte hitta en miljö som skulle göra bilden mer intressant. Med den betande hästen i ett varmt solljus i förgrunden, och bakgrunden i lite skugga så tyckte jag att den här diagonalkompositionen funkade ganska bra.

Den här baggen var riktigt inställsam och kom så nära att han var innanför närgränsen på objektivet gång på gång. Här har jag fått zooma ut maximalt och får ändå inte med hela huvudet på honom, han är bara ett par decimeter framför objektivet. Både tackorna och baggarna bland gutefåren har horn, baggarna har de här lite kraftigare korkskruvarna. Släktingen gotlandsfåret har däremot inga horn alls.

Gamla ödekyrkor finns det flera stycken på Gotland, och de ligger ofta bortom allfarvägarna där turisterna åker. Det här är Bara ödekyrka som byggdes på 1200-talet, men som övergavs på 1600-talet och sedan fått förfalla. En restaurering gjordes för 100 år sedan för att bromsa förfallet lite. Vi träffade en äldre kvinna som berättade lite om kyrkan, bl.a. att kyrkogården runt kyrkan fortfarande används. Hon vårdade sina svärföräldrars grav där, och sa att hon själv snart skulle ligga där. Det förekommer även musikuppträdanden inne i kyrkoruinen på sommaren med lokala förmågor från Gotland. Som tack för att min fru hjälpte henne med att vattna svärföräldrarnas grav så berättade hon en hemlighet, ett hemligt tecken som finns i kyrkoruinen….

Jag har en viss förmåga att ramla på brudpar och brudparsfotografering när jag är ute och reser, samma sak hände när vi var på Azorerna. Där fick jag låna brudparet en kort stund och ta lite bilder, här nöjde jag mig med att låta den ordinarie bröllopsfotografen sköta uppställningen och ”stal” ett par bilder ur en sidovinkel.

Kan man fota en tanke??? Så här tänkte jag mig i alla fall brudparet när de återvänder till samma plats och firar 50-årig bröllopsdag om ett halvsekel. Deras dotter är nu fastighetsmäklare i Malmö och sonen, som de ännu inte fått på förra bilden, jobbar på Visby lasarett. Själva gick de i pension för 9 år sedan.

Den här turisten var en uppfinningsrik man. När ryggsäcken på ryggen inte räckte till för all packning så köpte han en ryggsäck att ha på magen också. Lätt som en plätt! Fast den borde väl egentligen kallas magsäck?

Går man längs kusten så har man ofta sällskap av sjöfåglar. Den här silvertärnan följde jag en lång stund när hon snappade upp småfiskar ur vattnet och sedan flög bort och överlämnade dem till sin unge, som otåligt satt och väntade på en sten.

Visar man bilder från Gotland måste man ju ha med några med raukar på också. Det finns många raukområden, en del står ute i vattnet, andra på stranden och de finns även längre upp på land. Här har min dotter klättrat upp på en rauk på Fårö och agerar modell.

Det här är den välkända rauken Kaffepannan uppe på Fårö. På sätt och vis liknar den kanske mer en hund, och det brukar vara mycket turister där på sommarkvällarna för att fota rauken i solnedgången. Men för att få solen att gå ner i vattnet precis i hålet på rauken så måste man vara där ett stycke in i augusti, i juli går solen förbi rauken.

Efter solnedgången försvinner alla turisterna men nu inträder i stället Blå timmen, som kan vara nog så spännande för fotografer. Här sitter Jennifer nere vid stranden och fotar ut över de inrullande vågorna medan halvmånen är upphängd på himlavalvet.

Men hon är inte värre upptagen än att hon kan slita sig från kameran och agera modell åt mig när jag hittat några stenar ute i vattnet som hon kan stå på. Halvmånen balanserar diagonalkompositionen. Det största problemet med de här bilderna var den starka vinden utifrån havet, hennes kjol fladdrade både hit och dit, det här var i princip den enda bilden då den någorlunda höll sig på plats. 2 500 ISO, handhållen kamera.