Stressade rådjur och korvgrillning
I söndags råkade jag av en ren slump att titta på ett Youtube-avsnitt med den norske äventyraren Lars Monsen, när han under ett helt år vandrar/paddlar/skidar runt i vildmarken på Nordkalotten med bara sin hund som sällskap. När jag såg den filmen fick också jag en sådan längtan att komma ut, så jag tog ryggsäcken och tältet och gav mig ut i skogarna norr om Ankarsrum. Jag stannade vid en avlägset belägen göl där inga ljud från civilisationen hördes, möjligtvis med undantag från något överflygande flygplan.
När jag slagit upp tältet och lagat middag gick jag ett par timmar i skogen. Framkommen till en glänta stod jag tyst och funderade lite över några stora stensamlingar som var upplagda, då det började knaka i skogen på andra sidan gläntan. Fram kom ett råddjurskid i full karriär och det sprang rakt mot mig. Jag fick upp kameran och hann ta några bilder innan det började knaka igen och efter kom nu rådjursmamman. Hon utstötte några kontaktljud och så återförenades de båda framför mig. Men de var totalt slutkörda, de flämtade oupphörligen båda två, men de stannade en kort stund innan de travade iväg igen utan att ha lagt märke till mig.
När jag så kom tillbaka till tältet gjorde jag upp en eld och grillade lite korv innan jag så småningom gick och la mig. Efter en kvart kom regnet och det höll nog på en timma innan det blev tyst på tältduken. På morgonen tog jag det lugnt och packade ihop frampå förmiddagen, lagom innan nästa regn kom.
Rådjurskidet kom rusande förbi mig och stannade 10-15 meter ifrån mig, helt slutkört, tungan hängde ut ur munnen på det.
Efter kom mamman, hon flämtade lika mycket som kidet. Hon hörde slutarljudet från min kamera, men trots att jag stod helt öppet så fick hon inte riktigt korn på vad jag var för något. Efter en stund så brydde hon sig inte längre när ljudet hördes från min kamera.
Efter att ha vilat sig en kort stund travade de båda iväg, fortfarande med tungorna hängande ut ur munnarna. Undrar vad som hade skrämt dem så mycket och hur långt de hade sprungit egentligen?
Det finns lommar i gölen. Här kommer föräldrarna simmande, den längst fram har en fisk i munnen som han strax överlämnar till en av ungarna.
Jag bar fram några stora stenar från skogen, sedan samlade jag ihop lite ris och grenar och gjorde upp eld på stenarna.
Tältet är uppsatt, liggunderlaget uppblåst, sovsäcken uppackad och elden brinner av sig själv. Då kan det vara skönt att få ta igen sig lite, i väntan på att elden ska bli till glöd.
Nog vattnas det väl lite i munnen när man ser en sådan här läckerbit?
Morgonen därpå lagade jag frukost. Det här är den godaste frukost som tillverkats, Blå Bands Vildmarksgröt. Eftersom den var så god köpte jag på mig en försvarlig mängd påsar för många år sedan. Den här hade utgångsdatum år 2002, men den smakade lika gott för det. Nu har jag bara någon enstaka påse kvar. Jag vet inte om den fortfarande finns att köpa, i så fall under något annat namn.
En lite längre historia och fler bilder finns att se på http://blogg.sylvansfoto.se/
/ Leif Sylvan
