Nattfoto med dramatiskt möte

Undertecknad har i många år sysslat med nattfotografering lite då och då, och när jag för några dagar sedan frågade om det fanns medlemmar i fotoklubben som ville följa med ut en natt nu i helgen så anmälde sig två personer.

Vi åkte ut till Gränsö utanför Västervik, kom dit vid 22-tiden. Eftersom ingen av de andra hade någon tidigare erfarenhet av nattfoto så ägnade vi den första halvtimmen åt att gå igenom inställningar på kamerorna och hur man läser av histogrammet på nätterna, att bedöma bildens exponering enbart på displayen är bedrägligt nattetid.

Framåt 23-tiden började vi fota, tyvärr hade vi inte tillgång till varken någon dramatisk eller speciellt färggrann himmel. Vi stiftade bekantskap med flera djur, som man ofta gör när man är ute på nätterna, bl.a. en padda som besökte oss flera gånger under natten. Men när vi skulle gå tillbaka till bilarna genom skogen stötte vi på större varelser.

Vi gick på en skogsstig, utan att använda våra ficklampor, vi kunde med knapp nöd se var stigen gick med hjälp av himmelsljuset, och klockan var runt 01. Jag gick först och plötsligt rasslade det till i en buske framför mig och ut på stigen kliver något stort. En älg! Uppskattningsvis bara 7-8 meter framför mig. Hon (inga horn) står kvar med frambenen på stigen och bakdelen kvar i ett buskage, och bara glor på oss. Vi retirerar några meter och ställer oss vid sidan av stigen ifall hon vill gå förbi oss, men hon står bara stilla och studerar oss. Jag sätter ner stativet, tänder ficklampan och riktar den starka ljusstrålen mot hennes huvud och försöker få autofokusen på kameran att fästa på henne. Men då vänder hon om och går in i skogen igen. Pga. att hon verkar förhållandevis liten så misstänker vi att det är en bortstött fjoling som känner sig lite allmänt vilsen. Vi fortsätter på stigen men riktar ficklamporna inåt skogen hela tiden. Och vad får vi se? Två små älgkalvar står plötsligt 15 meter ifrån oss! Den förmodade fjolingen är i stället en älgko!

Risknivån höjs omedelbart två steg och vi går upp i stabsläge. Nu gäller det att ta sig förbi älgkalvarna utan komma för nära, så att kon inte ser oss som något omedelbart hot. Vi följer stigen och rör oss väldigt försiktigt, samtidigt som vi med ficklamporna håller koll på var kalvarna och kon befinner sig. Men allt går väl, det sista jag ser av kon är att hon står med baken mot oss och äter löv från ett träd.

Vi fotar sedan på flera ställen under hemresan, och de sista bilderna tar vi vid 02.30-tiden.

Text: Leif Sylvan

Utsikt mot nordväst där det finns lite färger efter solnedgången. Foto: Göran Johansson.
Mot sydost finns däremot bara det kallt blåa midnattsljuset. Göran står och inväntar att exponeringen ska bli klar. Foto: Leif Sylvan.
Eftersom vi rör oss med exponeringar på runt 20-30 sekunder så gäller det att motivet är stilla, annars blir man ett spöke. Foto: Mikael Karlström.
Paddan som vi hade besök av upptäckte Göran plötsligt att den satt uppe på en klippa, i silhuett mot natthimlen. Jag la en ficklampa gömd bakom paddan och hann lagom ner för att ta en bild innan den trampade iväg. Foto: Leif Sylvan.
I vanliga fall är ljusets färg en viktig beståndsdel vid nattfotografering, men man kan ju även prova att sepiatona bilderna för att få en annan karaktär. Foto: Göran Johansson.
Mikael står och funderar på om han ska ta sig ett dopp eller inte. Det är 17° varmt mitt i natten och han har gått omkring och fotat med bar överkropp eftersom myggen är ganska fåtaliga. Men tången i vattnet avskräcker från vattenkontakt. Foto: Leif Sylvan.
När vi åker hemåt från Gränsö passar vi på att ta lite bilder in mot Lucerna i Västervik. Foto: Mikael Karlström.
Trots att klockan är över 02 på natten så är det en hel del trafik på E22-an. Vi tar lite bilder på bilar som åker över Verkebäcksbron. Foto: Göran Johansson.
Gryningen är på gång, det börjar bli ljusare, och vi drar oss hemåt. Vy ut över Verkebäck. Foto: Mikael Karlström.